Detta avsnitt är i mitt tycke ett av de absolut bästa sedan Uti vår hage gjorde entré för drygt 30 år sedan! Jag gillar att Krister vågar skämta om i stort sett allt möjligt utan att gå över gränsen. I dessa tider när folk känner sig kränkta för skitsaker till höger och vänster, vilket är ett ämne Krister själv baserat historier på, så är det härligt att se att han minsann vågar låta Mjölhagens diverse personligheter vara så frispråkiga och generaliserande som de många gånger är. Det är humor när den är som bäst helt enkelt! :)